Tv-rum

Jag är som många andra uppväxt i ett hem med ett särskilt tv-rum. Vart tog alla tv-rum vägen?

Middag vid fem-sex tiden på kvällen, mörkt och regnigt. Familjen samlad vid det redan repiga furubordet som precis ersatt det gamla bordet med Perstorpsskiva. Furu är inget bra material för ett bord i en barnfamilj. Dessutom hade det här bordet en glipa mitt på där bordet kunde delas och en iläggskiva läggas i. Iläggsskivan var så där fin som bordet var då det var nytt. Det stod alltid i sin kartong i skydd från ungar, katter, solljus och spilld mjölk. Iläggsskivan hade nog en rätt tråkig existens, fast den fick ju ofta vara med på fest i och för sig.

Glipan mitt på furubordet var idealisk för att förvara smulor, damm och rester av spilld mjölk. Den där glipan kunde man ägna en hel måltid åt, vad fanns det egentligen i det där utrymmet?

När måltider ägnas åt glipor i furubord och dess innehåll finns en del övrigt att önska av livet och ens livskamrater. Eller var glipan bara en ursäkt för att få något att fokusera på? När man hade ätit upp var man nämligen tvungen att vänta på att de andra hade ätit och framförallt pratat färdigt om vad som hade hänt i deras liv. Få var de gånger då trilskande kunder eller irriterande arbetskamrater lockade in oss barn i diskussionen. Vi väntade bara på att templet skulle öppnas, 18.15 började barnprogrammen på TV1 och det var först då det var accepterat att lämna bordet.

Klockan är 18.05 en onsdag i november i början av nittiotalet, samtalsämnet är den senaste tidens stora neddragningar på fabrikerna i bygden. Hur ska det gå med ungdomen om de inte får några jobb? Klockan tickar sakta, den röda ettriga visaren går fort men de svarta sega metallpinnarna rör sig i reprisfart. Snart börjar Björne.

Tv-rummen har i min bekantskapskrets sakta men säkert försvunnit och ersatts av vardagsrum eller stora hiskeliga salonger som upptar halva huset och enbart ska vara snygga. Vitt och tomt ska det vara. Som ett sjukhus. Ett tv-rum är tätt och gemytligt, värmen från kroppar och tv-apparat är lika tät som tystnaden. Kanske prasslar en tidning, men inte för högt, vi vill faktiskt se det här!

En ny apparat har fått ett eget rum. Dator-rummen är vår tids tv-rum. De tynar dock sakta bort då snart varenda rum är ett datorrum med trådlöst bredband till små skitdyra och bärbara nöjesmaskiner.

Utvecklingen är den samma som den var med TV-n och innan dess med radion. Från att ha varit en exklusiv del av hemmet med eget rum, jag fick eget rum efter tv-n fick det, har den blivit allt mer vanlig och spridits ut i hemmet. Kökstv:n tog tillsammans med parabolen död på det idylliska tv-rummet. Alla fick var sin tv, varför ska man se på tv tillsammans när man kan göra det ensam?

Nu har snart varenda familjemedlem en egen dator, det går kanske inte att dela en upplevelse på samma sätt vid en dator som vid en tv men tiden vid en dator kan delas upp. Istället sitter vi vid var sin dator och snackar på msn eller diskuterar favoritlagets misslyckanden på en portal. Vi träffar varandra allt mer sällan, ursäkten för mötet är alltid nödvändig. Ska du med på matchen? Fotbollen har en stor potential i att kunna erbjuda en mötesplats mellan människor. Prata bara inte för mycket, jag vill faktiskt se den här matchen. Värendsvallen är ett enda stort regngrått tv-rum, synd att det bara visas repriser av "vilse i pannkakan" varenda kväll.