Idag är det mer än åtta månader sen de rödblå vann en seriematch på hemmaplan. Den 25:e oktober nickade Daniel Svensson in 2-1 i 82:a minuten mot Malmö FF och segersången fick ljuda i den betongbunker där laget duschar av sig.
Åtta månader är lång tid. Under den perioden har det dock bara spelats fem hemmamatcher. Östers hemmastatistik är ändå, om man räknar in fjolåret, bedrövlig. De sjutton (!) senaste hemmamatcherna har endast givit 12 poäng. med ett sådant hemmaspel etablerar man sig inte i societen och man drar definitivt inga marginalåskådare. Två av de här sjutton matcherna har Öster vunnit. Hur ska man motivera "nöjesåskådare" att gå till vallen då?
Det finns nämligen två kategorier åskådare. De som älskar fotbollen och de som älskar att se på fotboll. Den första kategorien inbegriper mycket fotbollsintresserade personer och personer som är genuina Östersupportar. Den andra kategorin rymmer de mer lättskrämda personerna. De som vill se vinster, snygga mål och "det småländska liret". För många av de här människorna konkurrerar fotboll med andra nöjen. Vinster drar nöjesåskådare. Det kan en modern arena också göra liksom ölförsäljning. Eller innebär de sakerna möjligen samma sak? En ursäkt att få supa med kompisarna. Nöjespubliken behöver aktiviteter att förlusta sig med.
Tyvärr är många sponsorers medarbetare nöjessupportrar. Därför bör vi bygga ett tivoli runt planen. Eller kanske inte. Byt ut korvstånden mot ölstånd. I ett skrytbygge vill vi bo. En arena gjord för möten istället för fotboll. Säga vad man vill om värendsvallen men den är funktionell. En multiarena.
Svårt det där med arenor och "marknadisering". Vi behöver få in guld men samtidigt vill iallafall jag ha kvar den genuina fotbollsarenan. Arenor gjorda för fotboll. Jag vill inte se på fotboll i en miljö där arbete, makt och kapital dominerar.
Sponsorer bjuder medarbetare och och partners på fotboll. De "arbetar" (stora situationstecken)på arenan. Fritiden blir allt mindre. Vad betyder åtta timmars arbetsdag om medarbetarna arbetar på sin fritid? Fotboll är fritid och avkoppling, det torde även företagen inse och se sponorbiljetter som friskvård istället för business. Bygg ett spa, Veselovsky och Da silva kan nu dra sitt strå till stacken...
Det finns få platser där klassamhället manifesteras mer tydligt än på fotbollsarenan. De är vår tids sockenkyrkor. Under tak med uppassning, tapas och vin sitter makteliten och smider planer medan fotbollslagen kämpar på planen. För dem är fotbollen underhållning och det är en statusjakt att sponsra. De har makten över samhället och över fotbollens inkomster. Roa dem på främsta raden och du får guld och gröna skogar. Längre bak i kyrkorna höll torpare och tjänstefolk till. Om de inte fick stå, nu för tiden står de på norra stå eller "snål-läktaren" bredvid. Där står de i regnet och får sin underhållning. På andra sidan sitter de som ger dem bröd och som har betalat kalaset under tak. På vår vackra vall har vi även en stor öppen sittplatsläktare för dem som fortfarande drömmer om en plats under taket. På vår underbara vall får makten solen i ögonen under kvällsmatcher på sommaren.
Spelarna är alltid vända mot huvudläktaren under presentationen. Trots att där inte sitter flest personer. Föreningen vet att under taket sitter stålarna. Det blir smått komiskt när sponsorplatserna gapar tomma. På en fotbollsarena är inte varje persons röst lika mycket värd. Här regerar kapitalet.
En Värendsvallen utan löparbanor är en okej arena. En ful men ändå ändamålsenlig arena. Komplettera det med ölkiosker och lite lekrum åt sponsorerna så har vi en bra hemmaplan. Lägg istället pengarna på en ny uppvärmd gräsplan. Kan man spela fotboll i skottland på gräs borde man kunna göra det i Växjö också. Konserter och monstertruckar hänvisas till den övergivna hockeyarenan intill.
För övrigt är det fortfarande Mats Haglund och Kristian Bergström som är tongivande i Åtvid. Tengan får punkta Bergström.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar