En check och en tjock-tv

Rean närmar sig sitt slut och kvar är en tjock-tv och en check vars täckning är en diskussionsfråga.

Det gick ganska bra på importfirmans rea, den jamicanska strårommen gick först, hög alkhoholhalt men lågkvalitativ eftersmak. Flaskan var fin och firman kunde lura en gammal bekant.

I förra veckan fick man efter en tids budgivning även sålt den instängda islandshästen som man hade varit tvungna att förvara på en bakgård tillsammans med annan bråte man köpt på sig från jorden alla hörn.

Kvar i lagerutrymmet fanns nu Cutte, Fidde, Håkan och Ola med en tjock-tv och en tvivelaktig check man fått från en pälshandlare. Det var ett tag sedan de svenska bankerna hade sett checkar och i synnerhet den här varianten. Den var liksom tunn och smutsig, dess formella värde var dock så högt att det var värt mödan att lösa in den, om den hade täckning vill säga.

Checken hade varit med om en hel del, det syntes tydligt, bland i en biljakt genom centraleuropa, sådant sätter sina spår på tunna papperslappar vars värde endast beror på dess trovärdighet. De svenska bankerna var tveksamma, risken var för stor. De fyra arbetskamraterna bestämde sig därför för att de skulle försöka finna en bank utanför landets gränser. Fann de ingen skulle de träffas igen i januari och diskutera nya lösningar.

Tjock-tv:n lade de ut på blocket. "TV skänkes för självkostnadspris." Ingen hörde av sig. De fyra kamraterna diskuterar nu om TV:n ska skänkas till Baltikum, hyras ut till något härbärge eller köras till återvinningsstationen.