Sjuk människa

Text skriven till Västboås hemsida.

En sjuk person

Söndagsmorgon brukar under den tråkiga halvan av året vara bland det slappaste man kan tänka sig, vakna utan väckarklocka, äta frukost sittande och kanske till och med kosta på sig att läsa tidning på toan. Fina dagar i och för sig men oerhört händelsefattiga, de är trotsallt tjugofyra timmars väntan på att klockan ska slå måndag.

De ljusa söndagarna på sommaren är ofta veckans bästa dag, i alla fall innan klockan 16.00. På söndagar spelar de rödblå, Smålands skadeskjutna stolthet, Öster oftast match. Jag ska nu redovisa för hela mitt sjukdomsförlopp.

Vaknar, solen går upp i Öster och fåglar kvittrar, änglalika barn dansar ringdans på ängarna, världsfred råder och all världens orättvisor upphör att existera. Det är matchdag. Med ett leende på läpparna förflyttar man sin kroppshydda till den enda tron man har tillträde till och lättar lite på hyddans innehåll. Skönt, genast är tankarna igång och de är alltid lika positiva:

”hmmm, idag möter vi Malmö FF borta, i senaste matchen gick det se en tendens till anfallsspel i mitten av andra halvlek, kanske kan det släppa idag? Ja det finns alla chanser i världen, vi slog ju dem hemma i tipshallen i en träningsmatch.” (Av någon anledning förtränger jag ständigt att Öster är inofficiella världsmästare för klubblag i tipshallar.) Så går tankarna och plötsligt har den sjuke lappat ihop en svag idé om vinst med 1-4 på Malmö stadion.

Förmiddagen går åt till att läsa in sig på motståndare, domare och Öster. Hela tiden letar den sjuke tecken till Östers fördel som det klassiska: ”Öster har haft störst bollinnehav i tre matcher i rad men ändå förlorat, SNART vänder det.” Den från början torftigt ihoplappade idén är snart ett självklart faktum för den sjuke, Öster vinner idag, det finns inga tvivel. Idag vänder det!

Vid tolv-ett tiden gäller det att få i sig något ätbart (andra saker är svåra att äta…), den stackare som jag äter med får leva med korta svar på alla frågor om inte rör händelserna i Malmö framåt eftermiddagen.

Det börjar bli nervöst, på East fronts internetforum samlas likasinnade, ständiga rykten går, de både föredettingarna till anfallare Tony Flygare och Christian Hemberg är på gång till Öster en gång i månaden till exempel. Rykten om startelvan går också, alltid har någon sett en träning och kan skvallra om vilka som varit i det lag som är startelva.

Ett besök på svenskaspel.se bekräftar sjukdomsbilden, den sjuke tror verkligen att Öster ska vinna med 1-4. En liten summa spelas då oddset är skyhögt och bankkontot ihåligt. Den sjukes resonemang lyder: ”Här möts Malmö som både gjort många och släppt in många mål och Öster som släppt in många och gjort minst i serien. Därför borde Östers målskytte lossna snart - Öster vinner med 1-4.” Helt logiskt för den sjuke men fullständigt idiotisk för alla andra någorlunda friska individer.

En timme kvar, startelvorna släpps på svenskfotboll.se. Öster startar med den kanske inte vindsnabbe Fredrik Bild som vänsterback, vad Malmös forwards senare ska göra med honom sparar vi till versionen med 15 års gräns.

I den sjukes lägenhet vankar han av och an i lägenheten, ett försök att låtsas läsa kurslitteratur blir till ett stirrande ut i intet. Den person som eventuellt varit i lägenheten lämnar nu den sjuke för att träffa någon annan person med mer, det vill säga någon sorts, social kompetens.

När en halvtimme återstår till matchstart går ritualerna igång, samtliga fem österlåtar på datorn måste spelas i rätt ordning, även vid bortamatcher som följs via dator/radio/tv. När de spelats körs ”Gör som solen” några gånger. Nervös känsla i magen.

Matchen sätter igång på svenskfotboll.se, statistiken består i en matchklocka och några siffror som förändrats. Det handlar bland annat om antal frisparkar, bollinnehav och skott mot mål och skott på mål.

Efter två minuter gör Malmö 1-0 på fast situation, efter sju minuter blir Bild varnad, 25 minuter in i matchen blir det 2-0 på straff och i 40:e blåser Östers ständige domare Martin Ingvarsson från Hässleholm straff för andra gången och visar även ut Fredrik Bild. 3-0 genom Daniel Andersson och allt är som vanligt i den sjuke personens och föreningens liv.

Förlusten bearbetas först genom ilska, sedan sorg. Efter någon dag kommer så ironin in, ett fungerande men ändock uselt försvar mot svagsinta supportrar till andra lag. Framåt torsdag börjar man glömma och fokus riktas mot nästa match, då är det hemma och då vänder det!

Som de flesta förstår kunde det gå till så här för två år sen, sen dess har det beskrivna upprepats mot lag som AIK, Halmstad och Häcken men också mot superettalag som Degerfors, Åtvidaberg och Bunkeflo vilket gör att de fyrfaldiga mästarna från Växjö nu återfinns i tredjedivisionen, för första gången sen 1959.

Återtåget för ”det nya Öster” inleddes med en tragikomisk insats hemma mot Lindome i söndags. Hade något annat lag med fyra SM-guld förlorat hemma mot Lindome i seriespel hade ordet kris kommit upp. Det gör det inte i Växjö, efter två bortomspråkligt usla säsonger nöjer sig lokaltidningen med ordet bedrövligt.

Det enda positiva med premiären var publiksiffran, 2439 betalande i tredjedivisionen är ett bevis för att supportrarna fortfarande älskar sitt lag, även om de inte fått något tillbaka på länge. Det är sant supporterskap.

För övrigt har chocken släppt nu och uppladdningen för Torslanda borta har börjat. Nu vänder det!